Däckade klockan åtta igår och sov sen hela kvällen. Damien väcker mig några gånger för att få mat sen somnar vi båda om direkt igen, dessutom har jag fått världens snabbaste krabat på att äta, utan o skoja med er så tar det ca 1-3 minuter för han att äta tills han blir mätt, men gissa om han suger då... På brösten syns det inget, men ibland har har fått tag i kinden och det slutar med att man får ett riktigt sugmärke av sin bebis... Galet!

 

Vid fem är det dags för Damien att bajsa som vanligt... okej... smyger upp och tar en blöja och tvättlapparna som ligger på skötbordet i hallen och går sedan in i tv-rummet i hopp om att Amy inte hört mig.. För om hon vaknar är det hejdå till att få sova lite till...

 

Blöjan bytt på soffan, sedan tar jag min vanliga promenad i vår nedsläckta lägenhet med Damien på magen..

Efter 10 min promenad somnar han... WHOOOHOOOO....

I sängen blir det 5 min sömn sedan vaknar Damien av att han är täppt i näsan.. När ska denna förkylning gå över?

Hållt i sig över en vecka nu och Damien blir inte helt frisk... Jobbigt!

Att leta näsdroppar med en hand i kolsvart mörker med en bebis på ena armen är heller inte det lättaste, speciellt när man blir GALEN av att veta att de förbannade näsdropparna ligger där under strumporna någonstans i nederdelen av spjälsängen....

 

Några minuter senare ger jag upp hoppet om att få mer sömn under natten eftersom de dumma näsdropparna inte hjälper ett enda dugg. Tvingar in mig i badrummet för att borsta tänderna eftersom jag glömde det igårkväll..

05.30 hör jag Amys fotsteg i hallen...

''Mamma, var är du?''..

 

''Här''... Pust....