Nu har jag ägnat hela kvällen åt att läsa en massa tips om hur man hanterar 3-års trots.

De flesta säger att man måste välja sina strider. Jag tycker att jag har gjort det, men jag måste kanske ge med mig mer. Dessutom var det många som tipsade om att man ska vara förutsedd på vad som ska ske. Jajamänsan, det har jag också varit. Jag vet nu tex att Amy alltid bråkar om overallen. och det var mååååånga som hade samma problem, tipset ja fick där var att om barnet inte vill ha overallen så bråka inte om det utan låt barnet gå ut utan overall och komma på själv att det faktiskt är kallt ute, så visst hade det varit skönt med overallen och ta på overallen då istället. Vad jag känner är att det kan vara lite irriterande att man ska behöva gå ner för alla trapporna och komma ut i kylan för att hon ska inse att hon vill ha overallen, och sedan ta på den utomhus när jag dessutom har en liten bebis som jag bär på. hmm.. Jag får väl helt enkelt be henne gå ut på balkongen och känna efter om hon vill ha overallen eller inte. Men men...

 

Det var även många som hade samma problem med dessa dumma strumpor.. och självklart så är det ännu ingen som uppfunnit sömlösa strumpor för barn.. åhh nej.. så jag har försökt tipset med att vända de ut och in, vilket funkade i början men inte alls längre för nu ser Amy sömen på utsidan och då får hon för sig att de inte är sköna.

Jag har en plan... Imorgonkväll ska jag ägna all tid åt att sy om hennes strumpor. Jag ska klippa bort den dumma sömmen i alla strumporna och sedan sy ihop dem jäääättefint att hon inte kommer känna av minsta lilla iriritation från dem.

 

hmm.. När det gäller att ta på sig bälte i bilstolen så var det även många som hade exakt samma problem och som tipsade om att man ska ge barnet en liten stund. Typ ``okej, vi väntar lite så kanske du vill ta på dig bältet om en liten stund´´. Även detta känner jag kommer vara skitjobbigt när Damien är med, men kanske värt att ge Amy någon minut eller så för att lugna sig och för att slippa eventuella bråk om bältet.

 

Ja... jag känner mig peppad och redo inför morgondagens liv som småbarnsföräldrer.

Dessutom så är Amy sjuk nu så jag kanske slipper bråka imorgon.

Fy... Hemsk jag känner mig som kom på en positiv sak med att pluttan är sjuk..

Fyy på mig, fick dåligt samvete nu så tar tillbaka det..

Hoppas hon är pigg och glad imorgon och redo för lite trots med mamma.. =)

 

Kram, sov gott....